Delmantlande eller deformationskula? Fördelar och nackdelar med respektive typ!

Partiellt fragmenterande kula

Partiellt fragmenterande kulor är konstruerade så att de fragmenteras kontrollerat, med en definierad restkropp kvar.
Exempel: Doppelkern-kulan. Den här partiellt fragmenterande kulan behåller alltid en restmassa på 60%. En halvmantlad kula, som Kegelspitz-kulan eller TM-kulan från ammunitionstillverkaren RWS, hör också till de partiellt fragmenterande kulorna. Restkroppen varierar något beroende på målmotstånd och kulhastighet.
Den här kultypen verkar genom omfattande vävnadsskador som orsakas av de kontrollerat avgivna kulfragmenten och den definierade restkroppen. Restkroppens sugeffekt gör att fragmenten från den främre kärnan till största delen lämnar viltkroppen.

Expanderande kula

Den expanderande kulan svampar sig när den träffar viltkroppen och behåller samtidigt sin massa. Den är utformad för att förlora så lite vikt som möjligt i viltkroppen.
Exempel Evolution: Effekten uppnås främst genom att kulan expanderar jämnt och får en större tvärsnittsarea, samtidigt som vikten förblir densamma.
 

För- och nackdelar!

Precis som med nästan alla frågor som rör ammunition diskuteras även valet av kultyp flitigt i jaktgrupper på sociala medier och i forum. Alla tycker sig ha valt den enda rätta kultypen. Men även här ligger sanningen som så ofta någonstans mittemellan. 

Vilken kultyp du bör använda beror framför allt på kalibern, avståndet kulan ska tillryggalägga, vapnet, laddningen, träffläget och inte minst vilket vilt du skjuter på och vilken verkan du vill ha i viltkroppen. 

Vissa av dessa faktorer regleras genom lagbestämmelser. Det finns till exempel bestämmelser om att visst klövvilt bara får skjutas med patroner där kulan överför en viss energi på 100 m, 200 m och 300 m. Kulans energi beror i regel framför allt på patronens kaliber. 

Ett exempel: Om du skjuter en liten killing på 80 m med en patron i kaliber .300 Winchester Magnum och träffar mitt i bogen, kommer killingen förmodligen att falla på plats, oavsett om du valt en fragmenterande kula eller en deformationskula. Men köttet i den främre halvan av djuret kommer knappast att gå att ta tillvara. Med en patron i den här kalibern överförs knappt 4 000 joule till målet på 100 m, vid en kulvikt på cirka 160–190 grs. En patron i kaliber 6,5 x 57 överför däremot till exempel bara ungefär hälften så mycket energi, alltså cirka 2 000 J, till målet på 100 m. 

I det här fallet är träffläget också mycket avgörande för hur mycket kött som förstörs, eftersom:

När kulorna träffar ben, här bogen, avges naturligtvis mer energi vid sammanstötningen med detta motstånd. Om kulorna, oavsett typ, träffar bakom bogen mellan två revben är motståndet mindre och mindre energi påverkar viltkroppen. Det är viktigt att förstå innehållet i den här korta utvikningen för att kunna följa resonemanget nedan:

En fragmenterande kula fungerar bäst för snabb avlivning och för att skona köttet när den möter litet motstånd i viltkroppen innan den når organen. Om motståndet är för stort vid eller strax efter den första kontakten med viltkroppen, till exempel om kulan träffar mitt i bogen på en fullvuxen galt, finns risken att splitter som lossnar från kärnan inte får någon riktig verkan. De kan fastna i benfragmenten och därmed aldrig nå fram till organen och förstöra dem. Kärnan har då också mindre massa kvar och därmed mindre återstående ”förstörelsekraft”. Med fragmenterande kulor kan det därför vara en fördel att skjuta så kallade köksskott bakom bogen. Då är det första motståndet litet, men splitter sprids sedan och kan förstöra en stor del av lungorna. Genom kärnans sugverkan kan de också följa med ut ur viltkroppen.

En deformationskula behåller till största delen sin massa när den tränger igenom viltkroppen och ska så att säga ”riva upp” ett hål i viltkroppen och de livsviktiga organen. Jägare kallar gärna även dessa kulor för ”stoppkulor”. När de träffar tillräckligt mycket motstånd i viltkroppen avger de nämligen mycket energi och fäller ofta djuret med stor kraft. Risken med den här kultypen är däremot att om kulan möter för lite motstånd, så att den inte expanderar tillräckligt och inte avger tillräckligt med energi, kan den till en början orsaka för lite skada i viltkroppen. 

Man skulle kunna gå igenom alla tänkbara träfflägen för båda kultyperna och alltid hitta små skillnader med för- och nackdelar. Det är dock mycket mer meningsfullt att först fundera på vilka avstånd och kalibrar du främst jagar olika viltarter med och hur ditt träffläge brukar se ut. Vilka för- och nackdelar en viss laddning med en viss kultyp ger dig i slutändan beror mycket på din egen erfarenhet och på hur du personligen bedömer effekten i viltkroppen. En föredrar att skära bort lite mer kött och har i gengäld alltid fått varje vildsvin att falla på plats, medan en annan gärna går 80 m till med hunden och i gengäld får ett köksskott enligt sin egen bedömning.

Det viktigaste när du väljer ammunition är att följa lagstiftningen och alltid planera jakten så att du fäller viltet rent och på ett jaktetiskt sätt.