Hålspetskula: konstruktion och verkan förklaras

En hålspetskula är en typ av kula med en fördjupning i spetsen. När kulan träffar målet gör fördjupningen att den svampar upp, alltså blir bredare i tvärsnittet från spetsen och bakåt. När kulan svampar upp kan tvärsnittet bli mer än dubbelt så stort, vilket gör att kulan överför mer energi till målet. 

Om kulan stannar kvar i viltet har den överfört all sin energi till kroppen. Vid en genomskjutning har kulan däremot tillräckligt med restenergi för att tränga igenom viltet. En kulas genomträngningsförmåga står alltså i motsats till hur mycket energi den avger i viltet.

Hålspetskulor kan deformeras mer och snabbare än delmantelkulor tack vare fördjupningen, vilket ger projektilen stor stoppverkan. Jämfört med kulor som deformeras mindre avger dessa kulor mindre energi. 

För att öka deformationen är blykärnan ofta blottad i fördjupningen. Hålspetsen kan oberoende av detta täckas av en ballistisk spets för bättre flygegenskaper. De ballistiska egenskaperna förbättras också av att tyngdpunkten förskjuts mot kulans bakre del. 

Hur mycket kulan svampar upp beror också på hastigheten vid träffen. Ju högre hastighet, desto större krafter verkar framifrån på projektilen och sätter igång uppsvampningen. En tumregel är att de flesta kulor är konstruerade för att kräva en hastighet på 300 m/s eller mer för att svampa upp.