Gastrycksladdare

Med gasomladdare menas hel- och halvautomatiska skjutvapen där gastrycket som uppstår när drivladdningen antänds och förbränns används för att genomföra omladdningen. De skiljer sig från rekylomladdare. I rekylomladdare används rekylenergin för att accelerera slutstycket bakåt och öppna det i ändläget, vilket gör att den tomma hylsan kastas ut ur patronläget. Gastrycket strömmar ut genom pipmynningen och det öppna slutstycket, som sedan accelereras framåt igen av en fjäder. När slutstycket stängs förs en ny patron in i patronläget och vapnet är åter skjutklart. 

I gasomladdare leds däremot en del av drivgaserna bort för att repetera slutstycket, genom ett hål i pipväggen. Energin från det avledda gastrycket används för att låsa upp och öppna gevärets slutstycke. En fördel med gasomladdare är att slutstyckets låsning kan hållas säker och konstruktivt enkel tills gastrycket i pipan har sjunkit under det kritiska värdet, eftersom gaserna aktiverar självomladdningsmekanismen först efter att kulan har passerat gasuttagshålet. Mekanismens tröghet gör att slutstycket låses upp med tillräcklig fördröjning. 

Gastrycket driver självomladdningsmekanismen tills kulan har lämnat pipan. På engelska kallas den här tidsperioden ”Dwell Time”. 

Gasomladdare används främst för att skjuta kraftig ammunition. 

Nackdelarna jämfört med rekylomladdare är den högre vikten och det större utrymmesbehovet för gaskolv och gasstång. Systemet kan dessutom lätt bli smutsigt.

Gasomladdare spelar ingen nämnvärd roll vid jakt.